Vitavis - Au Pair

Jag hade satt mig i bilen och mamma börjar köra. "Nå vart ligger förskolan nu då?". Efter en felkörning kom vi rätt och jag var som vanligt tjugo minuter för tidig. Jag öppnade dörren in till förskolan som var fylld av barnens glädjefyllda prat. De satt och sydde i små tygbitar och andra målade kottar. Bordens ben var avsågade på mitten och stolarna i miniformat. Allt var så ovanligt från min vardag men ändå så välbekant från när jag själv var liten. Efter att ha skakat hand med förskolelärarna och hälsat på barnen rullade det på. Jag blev så trevligt bemött och barnen var väldigt pratglada. Ser fram emot min praktikvecka ännu mer nu då jag kan lära känna barnen bättre. När det var dags att gå kom några av barnen fram och gav mig en kram och vinkade sedan hejdå genom fönstret. Jag kunde inte sluta le på bussen hem, den glädjen de ger smittar av sig.