Jag minns alla gånger jag har vunnit något. De flesta gångerna var på varma solsemstrar och vinsterna var belgiska våfflor och medaljer i plast. Vinster behöver dock inte alltid vara i form av något materiellt, att Leah är min hund känns som en av de största vinsterna i mitt liv. Visserligligen var det ingen tävling att få köpa henne men då det är så mycket som måste stämma i livet för att kunna köpa en hund så känns det som en vinst. Jag vinner mycket sällan något i anordnade tävlingar, och jag är sällan med och tävlar. Däremot är min mamma som en vinstmaskin. Det räcker med att hon klickar in sig på en tävling så har hon vunnit. Förra veckan vann hon två gånger, den ena gången var vinsten ett halsband från Drakenberg Sjölin, där mamma taggat mig. Det gjorde att när hon vann, så vann jag också ett halsband. Tanken bakom halsbandet är att man kan ha det i håret som en midsommarkrans eller som ett halsband. Tack mamma för att jag fick vara med och vinna & Tack Drakenberg Sjölin för det vackra halsbandet!
 
 
 
Regnet har kommit tillbaka, likaså den brun-gråa färgen som är första tecknet på växtrikets död för säsongen. Hösten, mörkret och löv i sprakande färger kommer snart som ett brev på posten. Det känns lite mysigt ändå, att kunna krypa ner i en gosig filt, tända ljus, ha en varm kopp te i handen och titta ut på regnet. 
 
Om en vecka börjar jag andra året på Butikschefsprogrammet, minns så väl förra året när jag tog tåget in till Alingsås för att träffa min nya klass, tiden har gått väldigt fort. Känner mig motiverad till andra året, vi ska bland annat läsa kurserna Säljteknik, Företagsledning i butik och Konsumentbeteende. Hur klyschigt det än låter så ska det även bli skönt att komma tillbaka till sina rutiner igen. Jag studerar på distans, det innebär att jag ser föreläsningarna hemma och gör tentamen och seminarierna i Alingsås. När jag är hemma brukar jag gå upp vid åtta, börjar studera vid nio, ta en halvtimmes paus vid tolv och sedan studera fram till fyra eller fem. Beroende på om jag ska jobba under veckan så kan det bli mer studier en dag och mindre en annan. Jag har även införskaffat mig ett gymkort på Friskis och Svettis, tänkte att jag ska gå på gruppträningarna två till tre gånger i veckan för att komma hemifrån. Får se hur det går med tanke på att jag aldrig varit den som tränat frivilligt. I juni nästa år är mina studier på högskolan klara och vad jag har för framtisplaner kommer jag berätta om senare i höst!
 
 
 
Jag följer många som lägger upp videor på Youtube och en av dem är Will Darbyshire. I en av hans videor pratade han om att han var introvert. När han pratade om det kände jag igen mig så väl och jag började inse att det är just det jag är. Introvert. Jag hade aldrig smakat på ordet innan, aldrig riktigt vetat vad det faktiskt innebar. 

 

Den sköna känslan att veta att det inte är något fel på mig, att det är såhär jag är och alltid kommer att vara, la sig snart när jag började inse att jag nu måste acceptera den jag är. Det som tidigare har varit oklart om varför kände jag såhär fick nu sitt svar. Jag vet inte hur många gånger jag blivit frustrerad på mig själv för att jag inte är bra på att vara social. Att det känns flera gånger bättre att vara hemma och se en film, än att behöva gå ut på fester eller barer. Att jag hellre pratar om djupa och meningsfulla saker än att kallprata. Att jag får en stor sten i magen när jag måste umgås med främlingar på fester. Att jag måste vara för mig själv för att få tillbaka energin efter att ha varit social en lång period under dagen. Att jag har svårt att vara impulsiv om jag inte förberett mig på att jag kan behöva vara det. Att jag alltid vill planera hur dagen och framtiden skall se ut. Att jag hellre skaffar en mycket nära vän än att jag har femton stycken. 

Under alla dessa år har jag försökt bli bättre på att vara social för att istället jobba på att acceptera faktumet. Jag trodde att om jag utmanar mig själv och försöker vara mer självsäker i sociala situationer på tillexempel fester, så kommer min klump i magen försvinna. Det handlade aldrig om att jag hade en dålig självkänsla, det handlade om att det är så jag är. 

Jag har alltid haft svårt för att kallprata, det kallprat jag kan är inövat. Försöker jag mig på att vara social i grupper med främlingar blir mitt talspråk, i mitt tycke, klumpigt och stelt. Det är dock en annan sak om jag är i min yrkesroll, där är jag van vid att behöva vara social och där är det inte heller något problem för att jag vet vad jag ska säga.

Att jag är introvert innebär inte att jag har svårt för att stå i centrum med folk jag känner. Att jag inte skämtar. Att jag är blyg. Att jag är tråkig. Att jag inte kan vara social. 

Att jag är introvert innebär att jag får energi av att vara ensam och sociala sammanhang tar från min energi. Det är dock viktigt att påpeka att det är i sociala sammanhang, när jag umgås med mina vänner, familj och på jobbet jag mår som bäst. Jag ser det såhär: De vänner jag har är noggrant utvalda som jag verkligen bryr mig om. De är som guldkornen i sandlådan som får vara med i mitt liv och jag i deras. Jag är extremt bra på att planera och strukturera upp projekt och vardagen för att nå mina mål. Jag är även bra på att leda en grupp för att jag vet hur uppgiften skall struktureras upp och hur vi tillsammans skall nå målet. När jag umgås med mina vänner och familj är jag social på samma sätt som vilken social person som helst. 

 Vill även poängtera att allt inte är svart på vitt, man kan vara mer eller mindre introvert. Alla är olika.

Liknande inlägg